Livet i backspegeln

Tack för den här utmaningen Masarinmamman! Det var den roligaste hittills. Det går ut på att stämma av vad som hände i livet för fem, tio, femton och tjugo år sen och gärna koppla ihop minnet till musiken från den tiden. Jag är helt värdelös på att komma ihåg vilket år saker och ting hände, men här finns det två årtal som jag har totalkoll på.

1988 – Det var året då jag tog studenten. Det är ju liksom ett av livets stora vägskäl. Livet skulle precis börja. Friheten! Både lockande och skrämmande. Det var högkonjunktur och ingen av de nybakade studenterna skulle behöva gå arbetslösa. Livet i Ludvika sög tyckte jag och alla mina kompisar. Vi var redo att lämna småstaden för att se något annat, vidga vyerna. Jag åkte till London den hösten som au-pair. London var helt rätt för mig just då. Mitt hår var näst intill svart och min garderob var defintivt helt svart. Jag lyssnade på mörk musik som Joy Division, Nick Cave och Jesus and Mary Chain och sånt. Att hänga på Camden market var hur coolt som helst och sen såklart nattklubba i princip varje lördag.

1993 – Det årtalet måste jag leta i ett fotoalbum för att få kläm på, men jag tror att det var året efter att jag hade gift mig med min före detta amerikanske man. Livet var bra. Jag pluggade till lärare i Uppsala och jag tror att vi bodde i studentlägenhet på Kantorsgatan. Tack vare ett stort översättningsjobb som vi gjorde fick vi en stor summa pengar till den stora amerikaresan: biltur från upstate New York genom södern ända bort till Vegas och San Fransisco och hem genom norra USA. Nu var det Stevie Ray Vaughn och såklart hela grungeköret som gällde: Nirvana – fortfarande ett av världens bästa band, tycker jag, Pearl Jam och Soundgarden.

1998 – Jag har ingen aning om exakt vad jag gjorde det året. Det är ett av de tyngre åren i mitt liv. Jag jobbade på en skola på Södermalm sen några år tillbaka och var en mycket olycklig singel. Jag bodde på Karlbergsvägen i min lilla minitvåa: NB ÖG. Jag reste till Thailand i en månad med min goda vän och stora singelcoach Lizan, vilket i och för sig var en höjdarresa. Att resa med Lizan är ett äventyr varje dag! Det kan har varit 1998… Jag har en massa foton från den tiden i en kartong på vinden, men det var några år där som flöt ihop en enda sorglig sörja. Och så grymt dåligt med pengar hade jag till på köpet. Urk, det är jobbigt att ens tänka på den här tiden.

2003 – Ett betydligt enklare och ljusare år att placera i minnet! Året som innehöll ett av mitt livs största vägskäl: Ville föddes i februari. Dan och jag blev föräldrar istället för att, som vi egentligen hade planerat, resa jorden runt! Så kan det gå. Jorden runt får vi åka när vi blir gamla istället. Istället för specialryggsäckar, förbokningar av rum i Hong Kong och på Nya Zeeland och forskning om vad som var bäst att se och göra i Centralamerika, så satsade vi helt tvärtom all tid på att hitta en större bostad. Vi lämnade Vasastan och flyttade till Södermannagatan. 2003 var nog ett av de bästa åren i mitt liv. Äntligen hade jag hittat hem och landat i familjelivet med mina två älskade killar Dan och Ville. Året efter kom Fia också. Numera lyssnar jag bara på soft och harmonisk musik. Novelle Vague är just nu mina absoluta favoriter. Livet med småbarn har också fått mig att uppskatta det fina med tystnad ibland.

Elvira, du är kanske för ung för den här utmaningen, men gör den gärna ändå. Hur är det med Sofia och Annika? Vad gjorde ni för fem, tio, femton och tjugo år sen? Jag skickar utmaningen vidare till er och hoppas att ni vill vara med.

Etiketter livet, minnen